Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Sanningen att säga hade jag ingen särskild föreställning om hur det hela skulle gestalta sig eller ens komma till slut med och när det nu till slut blev på det här viset så lägger jag slutet helt i händerna på läsaren, förlitande mig på den.


Gisten eka



G lad i hågen låg du ner på den av en het sols strålar mycket uppvärmda bryggans bräder medan du mera hörde än såg vattnet klucka mot av många vågor slitna och runda stenar till hälften täckta av det blöta element som så lockar till äventyr.

I nte för en sekund kändes det som att du kunnat glömma gårdagen då du badade och simmade med så många olika känslor i ditt inre och det var som om alla dessa känslors förnimmelser dansade och sjöng i ditt inre.

S ällan hade du väl upplevt en sådan dag så helt för dig själv och ändå inte i saknad efter sällskap som du kan annars ha gjort just detta emedan andra också pockat på ditt eget i andras liv som du varit så beroende av och suktat så länge.

T acksamt låg du där i all din nakenhet som vore den helt naturlig för dig men samtidigt av samhället så högst förbjuden att visa upp trotsandes naturlagarna vilka så bjuder in varenda litet djur eller varelse till att bara vara.

E gendomligt nog reagerade du inte särskilt på ankomsten och inte ens den först så näst intill obefintliga närvaron av en liten farkost närmande sig land och färdandes över vattnet medan solljuset lekte i vågornas små som facetter.

N är du befann dig ännu i en vakendröm om allt mellan himmel och jord och ekan som den skulle visa sig för dig att vara och av naturmaterial dessutom istället för som så ofta numera förekommande av något plastigt material kände du på dig att det var någonting märkligt med båten.

E kan var gammal och gisten vilket du som var så van vid alla slags sjöns farkoster kunde se hyggligt tidigt trots att du ännu inte kunde se in i den och då se om det låg någon i den och om det var så det var med den saken varför skulle någon ha legat ner och inte suttit vid årorna.

K anske att den som skulle ha fört båten framåt eller i vilket fall närmare land för att ta sig upp på torra land blivit trött och lagt sig till vila för att spara på krafterna och förlitande sig på att sjöns vågor skulle få ekan att föras närmare land.

A lltjämt medan du iakttog båten blev du alltmer övertygad om att inte allt stod rätt till och hur rätt hade du inte i det också då du till slut kunde bli varse om där alls fanns någon liggandes på botten i båten vilken du nu kunde uppleva i all sin




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 347 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-10-01 06:03



Bookmark and Share


  Ingrid Trolle
Roligt och
väl genomfört
med ett bra slut
2014-10-01

  Silverstripe
Som en, för den som minns spelet Alfapet, utbruten begrundan över de bokstäver som, lite snett, liksom trängs på ens lilla plastskena. I varje ord bor oändligt många historier och det här var en av de bättre!
2014-10-01
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP