Thomas medger att han inte är en
exemplarisk pappa, även om han
finns i något fler exemplar än en
enda. Han fick som ung höra vilken

exemplarisk pappa han skulle kunna
bli, eftersom han visade en sådan
rörande kärlek till sina medmänniskor
redan i tonåren och att det för honom

då inte spelade någon roll i vilken
ålder den människan befann sig.
Han behandlade alla människor
som de borde förtjäna. En del av

dem förtjänade absolut inte bättre,
ändå visade han alla samma goda
uppträdande och visade dem vilken
god människokännare han var redan

på den tiden. En tid som nu sedan
länge är sådär minst sagt förbi. Han
är fortfarande älskad och lovprisad
av så många av de människor vilka

han umgås med och stöter på i tillvaron.
Ändå är han inte en exemplarisk pappa.
Hur kan nu det komma sig tänker du
kanske (eller kanske inte). Det kan förstås

sägas om långt ifrån många pappor,
särskilt som det är en tuff uppgift att
fostra sina barn och samtidigt tycka sig
ha ett som eget liv att klara av med arbete

och intressesfärer av skilda slag. Den
allra största anledningen till att just
Thomas fallererar i sin papparoll är
att han inte har några som helst barn.