Han snubblar på något som ligger intrasslat i min gula sjal på madrassen. Faller framåt och räddas upp av väggen. ”Det där är anledningen till att man inte ska klampa omkring i sängen”, säger jag och ler sardoniskt. Han böjer sig ned och ruskar fram fällan. Ett gäng småflugor kastar sig åt olika håll. ”Varför har du lagt bananer i sängen?” Han är nyrakad på halsen och kinderna men det mycket mörka håret är flottigt, mustaschen letar sig in i munnen. Munnen med de små, oändliga tänderna som jag en dag ska räkna. Ingen svarar den andre. Han lägger sig på mig och drar med pekfingret över mitt högra ögonbryn. Ser allvarlig ut, ler, ser allvarlig ut. ”Vad söt du är idag”. Jag svarar mm och stryker bak hans hår, pannan är också lite flottig. Hans hand förflyttas utan uppehåll till mitt sköte. ”Vill du?” ”Jodå” svarar jag och stänger ögonen.
Jag berättar om min arbetsplats dålighet. Han säger fyfan och ne-ej, så får det inte gå till, du borde snacka med Facket, vad säger de andra, men ska du inte söka nån annan stans då. Jag säger att jag borde göra det men vet att jag inte kommer. ”Jag tänker fan bojkotta det där stället, det här är inte okej, det spelar ingen roll att jag tillhör husbandet där”, säger han. ”Du är så snäll mot mig, John”, säger jag.