reflektionerna på kinden
svärtan som vanligtvis är där
är borta av tristess

stadsliv och tempo som drunknade
med Malmö
blåsten där var motsatsen till bästkustens
det fanns där något magiskt
men inte för mig

att vilja men inte göra
har sällan träffat mig så hårt innan
stänga in och knyckla ihop
utan att kasta bort

mest blev jag nog bara förminskad av
Krav
bokstavligt och symboliskt
liksom hoppades att fotstegen skulle glittra i skiten
precis som i Ismael Atarias ord

önskan
att vilja dansa
igen