Du är så mycket kvinna.
Erfaren på oerfarenhet.
Du vet att du inte vet.

Din starka rundhet
på din ovana kropp.

Ögongrönskan.

Allt med dig är så mycket du.

Ditt sätt att spänna upp håret.

Hur du går framför med mig
på leden
men sedan efter
för att folk ju kan behöva dig.

Du delar morgonsol med mig.

Sitter med sorgsen rygg sen
vid havsviken.
Tysta.
Allt mitt vill trösta ditt ditt.

Du berättar om sorg och mörker
men,
sprider lätthet ljust ljus.
Du gör mig lätt jag som kan vara så tung.

Och så verkar du alltid le när du är arg.

Min lillebror, när vi var barn,
log när han var ledsen.


Plötsligt,
från ovan, drar ett skuggmörker in.

Helvete!

Sovvagnsgrannenmannen kliver ned
där jag sitter och
skriver dig.

Har glömt att andra finns.

Gömmer dig
äcklas över att han skulle få se.

Tyckte det var jobbigt att du är gift
kanske går det över
Men sovvagnsgrannen
får inte,
se dig.

Inte se dig som jag.