Det skall visst bli regn i morgon och då när det regnar har jag hört att folk ägnar mer tid åt att göra just ingenting särskilt istället för att göra just det där särskilda.
Igår chattade en nära vän till en av mina kusiner med en person på nätet och det blev ungefär så här.
- Har du hört om det där medlet som är mot livlöst hår?
- Vad då mot?
- Ja, eller för kanske.
- Men vad då, det skulle du ha att prova på en död häst då eller?
- Precis vad jag tänker. Prova på ett självdött djur först.
- Ja, vad fan, om min häst börjar leva av att schampoonera in den med medlet, då är det verkligen värt pengarna alltså.
- Fast jag tror det är för håret.
- Ja, men för livlöst hår. Hur fan förklarar de det då?
- Precis min tanke alltså. Borde egentligen ringa och fråga om det.
- Men om du ringer och frågar om det så kommer de att ta det som att du har beställt skiten.
- För att få en död häst åter till livet.
- Nja, de kommer att skicka en räkning också. De glömmer kanske att skicka medlet. Men räkningen får du som ett brev på posten.
- Fast de skickar den som ett mejl istället.
- Precis. Inte fan kollar jag efter räkningar i mejlen.
- Sen när du inte betalar så skickar de räkningen till inkasso.
- Så får inkasso betala min räkning istället.
- Det var ju smart alltså.
- Ja, fast inte lika smart som att kränga medel mot livlöst hår.
- Kanske inte det alltså.
- Men hur avslutar man en sån här sak då?
- Du menar chatten?
- Ja men precis.
- Som att prata i telefon.
- Men jag vet inte hur man lägger av att prata i telefon heller.
- Jag brukar låtsas att batteriet tar slut.
-
- Jo jag sa det att jag brukar... hallå?
-
Ja, sen tog batteriet slut och då tog det slut på riktigt liksom.