Din närvaro var så genomträngande att rymden skälvde mellan oss. Frustande, darrande. Min kärlek: oåterkallerlig.
Sedan föll världen, delades itu över en Atlant.
Du spann din egen verklighet. Jag sökte mig till drömmar.

När jag ser min egen spegelbild ser jag fortfarande vart dina läppar en gång vilat.