Bakom de fina och perfekta fasaderna i hela Europa finns det ett kompakt mörker. Offren för människohandel finns överallt runt omkring oss och växer alltmer. Människor som handelsvara, de plockar kanske blåbär i Svearikes norra delar eller kanske planterar de skog åt företagare i din kommun. Kanske arbetar de gratis som kostnadsfria arbetslösa på någon industri alltifrån från Kiruna till Ystad. Eller odlar de frukter och grönsaker i Spanien, Grekland, Holland eller kanske spannmål i Danmark, Frankrike eller Tyskland. Kanske kör de lastbilar med de varor som du varje dag behöver, eller städar de efter andras skit i de rika områdena i Paris, London eller Stockholm. Eller kanske renoverar de välbärgades hus i varenda välbärgade stadsdel någonstans runt om i Europa. Eller kanske tar hand om städningen på något kontor i Norge, Tyskland, Schweiz eller i Ryssland. Eller köps och säljs som högtidliga och dyra fotboll och- hockeyspelare. Eller köps som prostituerade, som också kallas sexuella tjänster, kanske av din granne.
Människohandeln är till och med en osynlig index i aktieherrarnas aktier och för stora företag som kallas sig idrottsklubbar. Men de flesta, pojkar och tjejer, de säljs som vilket handelsvara som helst i de lagliga och lyxiga bordellerna i Europa, eller i de illegala runt om i världen.

Prostitution har blivit alltmer demokratiskt och jämställt. I de flesta stora och prostituerade städer köps och säljs inte bara tjejer, utan även killar. Pojkprostitutionen är utan tvekan störst i Hamburg och Berlin. Men den är lika ofantlig även i miljonstäder som Frankfurt, Zürich, Wien, Köln, München och naturligtvis i Amsterdam. I alla dessa rika städer finns speciella gator där homosexuella och heterosexuella sexköpare vet att de kan komma i kontakt med unga fattiga pojkar som säljer sig. Där finns det barer både för pojkprostitution och för alla andra sexuella läggningar som bdsm och djursex, som också kallas för det alternativa sexlivet. Internet är självklart den största förmedlaren och hallicken. Hur gamla och hur många dessa prostituerade pojkar och flickor är, det vet ingen. Journalister och forskare har pratat med några som säger att de i god tro trodde att de skulle komma till EU-paradiset för att arbeta. De kan vara från 13 år och uppåt och de träffar oftast sina köpare på gatan utanför de så kallade frisinnade klubbarna eller bögbarer och andra mötesplatser, där de stolta homosexuella sexköparna och andra heterotorskar paraderar och tillfredsställer sina stolta läggningar. Femtio euro för en timmes förnedring och missbruk kan vara mycket pengar i Albanien eller Moldavien. Nästan alla pojkar och tjejer är papperslösa och har tagits till dessa städer av traffickingligor för att säljas och utnyttjas som husdjur eller köttbitar.
De kallas så, de papperslösa, för att kanske är det oestetiskt att säga illegala människor, gentemot den legala verksamheten som utspelas sig i dessa rätt legala och lyxiga bordeller.

Argument för legalisering av prostitution.

Under många år har de självutnämnda och sexfrisinnade propagerat med många argument för fri laglig prostitution och sexhandel. De säger att könshandeln är ett fritt val och har mest med glädje att göra för sexsäljarna. Detta påstående ligger nära till hands och överensstämmer med folkets mentalitet och syn, likaså är myten om glädjeflickor eller den lyckliga horan utspridd som luften.

1. Att få bli skattebetalare.

Mitt i Red Light District i Amsterdam ligger ett informationskontor, Prostitution Information Center (PIC), där några informatörer jobbar för en fri syn på prostitution och ger råd om de bästa bordellerna. De berättar var de många skyltfönstren med blottande prostituerade finns och hur kommersen går till. De tillhandahåller också ett stort urval av färgglada kondomer. För grupper ordnas guidade turer två gånger i veckan.
Om man frågar dem om sexsäljarnas arbetsförhållanden, droger eller tvång, säger de att man bara behöver lyssna till de prostituerade själva, att de jobbar frivilligt och prostitutionen är en del av kvinnornas frigörelse.
Anke Manschot, från den feministiska tidningen Opzij i Holland har en helt annan syn. Hon har länge engagerat sig mot prostitutionen och vill införa lagar som liknar dem i Sverige. Hon har många gånger skrivit om detta och har hållit föredrag i de flesta stora städerna runt i Europa.
Den holländska kristna hjälporganisationen Schar-laken Koord, kartlade nyligen 900 prostituerade. Inga av dessa var registrerade hos skattemyndigheten och bara 19 sade att de eventuellt kunde tänka sig att bli det.
År 2000 lättades sexhandelslagen ytterligare när bordeller blev betraktade som en laglig verksamhet precis som alla andra. Även om affärshärskarna redan tidigare hade genomfört sina affärsmöten i dessa lyxiga sexnattklubbar med närliggande vip-rum för prostitution. Nattklubbar betalar kanske skatt, men inte de prostituerade.

2. Att hindra människohandel och misshandel.

De goda avsikterna var att skapa trygghet för de prostituerade. Tyvärr blev denna trygghet en illusion och verkar dessutom förvärrat den aktuella situationen som många politiker och myndigheter önskade att förändra.
En stor del av prostitutionen sker numera också via Internet och mobiltelefoner, en prostitution som mer än ofta är mycket brutal. Informationen sprids via hemsidor vars verksamhet inte regleras och de flesta tjejer kan vara högst 14 år. Det en laglig misshandel mot barn skrev Anke Manschot i den feministiska tidningen där hon är verksam.
Från Red Light District plockas också de prostituerade som används i porrfilmer, särskilt i våldtäktsfilmer. I de flesta filmer ligger en kvinna naken på golvet, med slutna ögon och på hennes ansikte och mellanben rinner spermapärlor ner. Ingen kan känna igen henne, hennes ansikte är för sönderslaget. Men det är inte bara det.
Under de tio år sedan prostitutionen legaliserades i Holland, år 1982, mördades 57 prostituerade i landet. Men deras kroppar hittades i alla fall. Men dubbelt så många andra prostituerade har under samma tid spårlöst försvunnit. Antingen har de själva gått under jorden, sålts till andra länder som prostituerade eller mördats. Dock har inte bara våldet ökat utan också morden. Vad skulle ha hänt om 57 politiker hade mördats under samma tid, eller 57 lärare, eller 57 poliser, eller 57 journalister undrade förargat Anke Manschot över. Men det var bara prostituerade och ingen talade därför om det.
Det frivilliga fria valet är inte så fritt. Soa Aids, ett expertcentrum som arbetar med aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar har tillsammans med Den Röda Lanternan, en informationsskrift som sprider information bland de prostituerade, frågat 2000 sexköpare. En tredjedel uppgav att de har upplevt att de prostituerade arbetar under tvång. På frågan om hur de fått denna känsla svarar kunderna att de prostituerade antingen har varit stressade eller ointresserade och utan lust. Andra svarar att de prostituerade haft blåmärken eller andra skador på kroppen.
Människohandel/trafficking är förbjudet även i Nederländerna. Ändå finns ingen helhetssyn från vilket land de prostituerade kommer. Ett flertal undersökningar visar att så många som 80% kommer från andra länder och därför är upp till 70% av de prostituerade papperslösa invandrare. Och de flesta tjejerna och killarna kommer från länder som Rumänien, Moldavien och andra östeuropeiska länder.
Denna är den vanligaste scenen i Red Light District i Amsterdam: Längs en gata står de prostituerade i minimala bikinis på rad bakom skyltfönstren. När en kund knackar på dörren öppnar hon den och drar ner ett draperi för fönstret. Den lokal de disponerar är ett litet rum med en dörr och ett fönster utåt gatan. I rummet finns en säng eller en madrass med plastöverdrag, någon hushållspappersrulle och lite dekorationer på väggarna. Men standarden och priserna på de stora bordellerna brukar vara lika höga, med både bar, restaurang och vip-rum. Det här är hjärtat och själen av Red Light District, där människohandel, porrbutiker och sexshower förenas med de viktigaste handelsvarorna - lättklädda prostituerade som blottar sig i skyltfönstren, som vilken handelsvara som helt.
Enligt Stiftelsen mot kvinnohandel anmäldes nästan 600 fall av människohandel i Nederländerna år 2010. Det var en ökning med 125% på tre år. Och under första halvåret i år har trenden bara fortsatt uppåt. Traffickingfallen blev fler och även handeln med unga flickor ökade. Under samma period upptäcktes 33 fall av handel med flickor under 17 år, varav 3 av dessa var 10 år gamla.
Det antas att alla prostituerade kvinnor, flickor och killar används som sexslavar, men det kan väl hända att de säljs som organreserver till privata kliniker och sjukhusen. Det stora mörkertalet blir som vanligt aldrig känt.
Andra siffervärden
Traditionellt har prostitution beskrivits som en handling utförd av en man, som betalar en kvinna för att ha sex med henne. Nu har spektrumet förändrats synnerligen. Prostitution sker idag i olika varianter: män som köper män och kvinnor, och kvinnor som köper kvinnor och män.
Två år efter att prostitutionen legaliserades i de flesta länderna i Europa har prostitutionen ökat markant. Mellan 2010 och 2013 har till exempel köp av sexuella tjänster stigit med upp till 570%. Under samma period har också köp av sexuella tjänster av barn ökat med 400%. Koppleri med tvångsinslag har stigit 140% och människohandeln totalt har ökat 560%.
Den lagliga prostitutionen har dock förvandlat tusentals människor till illegala papperslösa och har i den moderna tiden, orsakat den största människohandeln i Europa. Flest kvinnor som förekommer i utredningar om trafficking till Holland, de kommer från Nigeria följt av Moldavien, Rumänien, Bulgarien och Sierra Leone, enligt samma statistik.
Lagen tar ibland ut sin rätt. Polisen stängde för några år sedan en känd lyxig bordell i Red Light District. Bordellen låg i påkostade lokaler och hade en framtoning som en framstående lyxrestaurang i samma distrikt. Denna kronjuvel i den holländska prostitutionen hade under många år kopplingar med den grova kriminaliteten. Framför allt med två kända holländska kriminella, Sam Klepper och John Mieremet. Båda två har sedan blivit mördade, antagligen av den ryska maffian.
Varje gång prostitutionens negativa sidor förs på tal uttalar sig någon från Prostitution Information Center. De får alltid stort utrymme i tv och medierna som befäster bilden av frivillighet och laglighet, skriver journalisten Anke Manschot. Det kan alltid visas upp någon prostituerad som säger att hon/han verkligen säljer sig frivilligt.

3. Att minska våldtäkt

Prostitutionens andra ansikte är också våldtäkt. Här finns det också en traditionell bild – även hos många kvinnor - att om prostitutionen förbjuds så ökar antalet våldtäkter. Dels är det inte sant, dels är det ett cyniskt och egendomligt resonemang, våldtar man en prostituerad så våldtar man inte våra döttrar och fruar låter det i sinnet och medvetandet hos det goda folket. Och detta bagatelliseras ännu mer om de våldtagna är invandrare.
Om man pratar med prostituerade i Frankrike, Holland eller i Tyskland märker man att ingen av dem pratar ett ord franska, holländska eller tyska, bara kortfattad engelska. En del av de rättigheter som ska finnas enligt prostitutionslagen i dessa länder är att ingen mer än den prostituerade själv ska tjäna på prostitutionen. Men den dagliga hyran för att visa sig i skyltfönstren kostar minst 350 euro, mer än man kan tänka sig. Dock måste en prostituerad ta emot minst 5 kunder varje dag för att kunna för att få ihop till denna summa. Först i och med den sjätte kunden gör hon någon förtjänst. Dessutom måste hon betala till någon hallick eller loverboy som det också kallas. Begreppet loverboy är i dag välbekant i Holland och betecknar den hallicken som skapar sin karriär med minst två och tre prostituerade.
Enligt tidningen de Volkskrant är mellan 70% och 80% av de prostituerade i Nederländerna tvingade till sin verksamhet och måste ge en del av sin förtjänst till en hallick. Polisen själv säger att dagens medel för att kontrollera att lagen följs är otillräckliga. Enligt en intervju med en polischef i Hamburg har uppskattningsvis 98% av de prostituerade någon hallick. Antingen fungerar bordellägaren som hallick eller så har de prostituerade en hallick på utsidan som de måste betala till. Hallicken kallas som vanligt beskyddare och det är oerhört svårt för polisen att komma åt att detta faktiskt rör sig om människohandel/trafficking, eftersom den som fallit offer ger intryck av att hon/han är där av fri vilja och det är svårt att få henne/honom att vittna eftersom de inte längre ser sig som ett offer. Och hallickarna kan dessutom framställas som fria entreprenörer i det fria Europa.

Ungefär såhär går människohandel/trafficking till: Först transporteras offren från landsbygdsområden till städer i hemlandet, sedan följer en transport till andra länder utav ett utvalt antal offer. Syftet med denna tvåstegsprocess är att psykiskt bryta ner offren mer fullständigt innan den internationella transporten. Ju mer ett offers egen vilja är bruten, desto mer accepterar de sitt liv som prostituerad och handelsvara. Det betyder att de är mindre benägna att fly och människohandlarna kan ta högre priser då objekten säljs till bordellägare. Marknaden kan beställa prostituerade efter etniciteten som efterfrågas på olika bordeller i olika länder. Detta gör ryska organiserade brottssyndikat. De rekryterar och fraktar kvinnor från landsbygden i Ryssland till de stora städerna, där de exploateras först och sedan levereras varorna enligt beställningar från bordellägarna i Holland, Tyskland, Belgien eller Frankrike. De ryska människohandlarna kan då välja ut de kvinnor och killar som bäst motsvarar deras nye ägares behov. Den jugoslaviska och rumänska maffian går tillväga på liknande sätt. De arbetar i sin tur åt de lagliga och ärade bordellerna runt i Europa. Detta är också huvudförsörjningen för de olika hallickligorna.

Här följer min egen tolkning av en artikel hämtad ur en franskspråkig veckotidning. En berättelse från en 20-årig tidigare prostituerad rumänsk kvinna.

*Tiden gick och jag blev allt mer bedövad i mitt sätt att reagera på allt som försiggick runt omkring mig. Jag hade på något konstigt sätt försvunnit från min kropp, som blev våldtagen flera gånger om dagen. Jag kände min kropp som förlorad, sönderdelad, ett föremål för handel, en leksak för sjuka snuskiga män, som upprepade samma sjukliga beteende om och om igen.
Jag var ett levande lik. För det var vad jag var. Jag levde inte. Jag var död inuti. Hur skulle jag annars kunna acceptera att bli utnyttjad som ett avlopp för sperma och urin?
Att tvingas ge min kropp till alla som kunde göra vad som helst med den och på det sätt de ville. Inte som jag ville. Min kropp tillhörde inte mig. Då var det bästa att tänka att min kropp inte var jag. Jag var en annan person, inte den som utnyttjades och våldtogs. Jag avskydde och hatade den kroppen. Varje gång någon närmade sig och rörde min kropp lämnade jag den. Jag avskydde den, jag flydde från den, jag älskade inte den, jag hatade den. Jag vet inte om jag sålde mig för att ha råd med droger eller om jag tog droger för att kunna sälja mig. Jag sålde min kropp och min själ till högstbjudande, naket, ovisst, skräckslagen, i sökande efter hopp, passion och lite pengar.
Jag kastade mig ner i avgrunden för ett förhandlat pris. Jag skrattade högt åt mina köpares ruttna skämt, log förföriskt i rent desperation för femtio euro och inte sade emot någonting när de hungriga djuren vidrörde mina bröst och hela min kropp. Jag kunde inte göra något annat än att bara titta bort och sluta mina ögon. Min kropp skrek oavbrutet och äcklades av de betalda smekningarna, men jag tvingade mig ligga kvar för att de skulle förnedra och våldta mig för ett i förväg överenskommet pris. Hettan från deras otäcka kroppar kvävde mig långsamt och jag grät i tystnad. Jag sökte värme och fann fruktan. Jag sökte njutning och fann ett hav av smärta. Jag sökte glädje och fann besvikelse. Jag sökte en man och fann ett djur. Jag var ofta rädd men drogerna och hatet mot mig själv gjorde mig totalt likgiltig inför vad som skulle hända. Männen var ofta aggressiva, Ibland blev de våldsamma och många gånger blev jag våldtagen och fick inte betalt. Jag lät mina köpare rejält och skadligt ta mig, våldta mig. När de tittade och log brett mot mig då var jag totalt utestängd från allt annat än mitt inre. Då visste jag inte hur lång tid som hade förflutit, sekunder eller timmar, dagar, månader eller år, men hur det än var så var det alldeles för lång tid för den då 15-årig flickan jag var. Mitt hjärta slog inte särskilt snabbt längre, men jag tyckte det kändes som om det skulle hoppa ut ur bröstet med varje slag. Då skulle han eller de göra vad som helst och vad de ville med min kropp, piska och misshandla mig, sätta fotbojor och handfängsel på mig, eller helt enkelt använda min kropp till att tillfredsställa sig med.
Jag ser mig fortfarande i den där oändliga tiden. Jag ser mig på knä framför dem, bakbunden och med hela min kropp totalt överlämnad.

De bevarar mig säkerligen i deras minne, men jag fängslar dem definitivt i min glömska.

Min kropp var inte min längre. Jag gjorde skillnad på mig själv och min kropp för att kunna överleva. Men minnen lagras i kroppen men ännu mer i sinnet. Även om jag intalade mig att jag gillade det jag höll på med, så mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag tänkte knappt på vad andra som köpte mig skulle göra med mig eller mot mig. Jag lutade bara huvudet ned och sålde mig och tänkte aldrig på vad som jag skulle göras därefter. Jag ville inte ha någon relation med någon gud, för min tro och mina tvivel inte handlade om det. Men jag kunde inte ropa ut varför du har övergivit mig. Jag hade länge tvivlat utan någon gud, eftersom ingen gud hade varit vid min sida under hela mitt liv, jag antar inte heller hos alla dessa människor, män och kvinnor som köpte mig.
Med tiden gick den fysiska smärtan över, men smärtan i själen har aldrig försvunnit helt. Jag har så många minnen inom mig som jag gärna vill glömma och alltid får jag ångest när jag kommer ihåg!*

Jag tror dock att en attitydförändring är på gång hos den Svenska mannen. Han börjar förstå att sex inte är en rättighet som Han kan tillfredsställa genom att köpa andras kroppar och kränka en annan person i Hans behovs namn, i lustens namn. Han börjar förstå hur djupt patetiskt det är att tillhöra torskarkategorin och låtsas som om att Hans människohandel är något annat än vad det är. Jag tror mycket på denna attitydförändring.