Jag vet inte om det är medicinen som gör mig svag
Men jag kan inte längre ta djupa andetag
Smärtminnen och kroppskontakt
Gör att jag tappar allt som står i min makt
Känns som om jag målat upp ett falskt scenario
Flackar omkring och samlar poäng som nån jävla Super Mario
Har inte längre koll på vad som är riktigt
För mig viktigt

Möjligtvis härrör problemen i undangömda minnen
Svårsmälta nyheter som rör om mina sinnen
Förnekelse och hängivenhet
Tillför nya vändningar i livet och vem vet?
I grund och botten är det kanske spänning jag söker
Eftersom i allt jag tar mig an hela tiden försöker
Tänja gränsen tills den går av
Gräva min egen grav

Jag vet inte ens om det är äkta kärlek jag jagar
Säkert bara en rad av tillfälligheter som för stunden behagar
Ensamhet och brinnande lustar
Någon som mig varmt och mjukt i nacken pustar
Kan inte låta bli fast att jag egentligen inte vill
Måste hållas i rörelse eftersom alternativet är att sitta still
Och om det är en diagnos jag har
Så vill jag ha den kvar