Jag orkar inte längre fly

eller gömma mitt hjärta

eller dölja någonting av all min dolda smärta


en sak håller mig fortfarande vid liv

där min endaste eviga önskan

är att få leka med min barn i grönskan


jag håller ofta telefonen hårt i min hand

för att till er äntligen igen kunna ringa

men rädslan i hjärtat får mig alltid att springa


mina ord räcker inte till för vad jag känner

men varje dag sitter jag här och för er ber

att ni får må bra och att jag älskar bara er


för alltid mina kära änglar

vad som än kommer att hända

tills tiden gjort sitt och får mörkret att vända


ni är drömmarnas ljus och snart i min famn igen

även om det kommer en smärtsam tår

som letar sig ner mot mina kraftlösa lår


det är nu som jag måste vara stark

men det är fruktansvärt svårt

när smärtan i ett brustet hjärtat vill bita så hårt


tyvärr är det nog så

att ingen i världen alls förstår

hur mycket mitt hjärta för er underbara änglar slår...


//Pappa