Just sovvaknat förvirrad
Är i min nya lya
Gyllene morgon råder, jag skrider orden
Utsikten forntid, Gamla Staden nedanför,
sätter ändå försiktigt nytankar på pränt
Ingenting viktigt men allting betyder något
Bokstäverna kommer lite vilse ut på skärmen
Likt kor som inte sett ljus på halvåret som gått i mörkret utanför
Stäverna beskriver sig själva mer än mig.
Ännu inte dikt.
Bara ordet lya är mitt.
Jag trivs så i det.