Så kom du, kära jul,
på lång och kulen höst.
Nu yxan läggs åt sidan,
och verkets muller tystnar.

Vid trappan väntar granen
med droppar frusna uti barr.
Snart ljusen fästas i,
och smyckad skall den stå.

Små barnaögon följa
med blicken allt vad mamma gör.
Det är så långt till kvällen,
så många frågor uti sinn´.

Därute mörknar dagen,
därinne tändas ljusen,
och snart familjen bänkas
vid julbord rikt som förr.

Julklappsstund är inne
och fröjdar barnets själ.
För den som blivit äldre
är glädjen störst att ge.

Så tonar julsång genom rymden,
om Jesusbarnet, änglar, herdar,
om julens stjärna klar,
så ljus som vi i tankar drömt.

Och minnen välla fram i kvällen
från jular längesen.
Då finns de med de alla kära,
som inte leva bland oss nu.

.............
Den här dikten skrevs i början på 1960-talet innan TV:s Kalle Anka
tog bort tankarna på julens verkliga innebörd.