Är på väg till en skolklass i konflikt.

Femtonåringar och tjafs.
Nätterror, nätmobbning, nätter av sömnlöshets.

Jobbigt att vara människa och en värre att bli.

Minns plötsligt en upplevelse från femton år tidigare.
Var på en andlig retreat.
Förstår betydelsen först nu.
Den har varit djupt insjunken men poppar nu upp i klar klarhet.

Efter femton år insikten.

Om

Tomhet, tomhetens insida, alltings insida.

Ingentingets tinglöshet.

Tidlöshet.

Vi var uppe i Alper då.

Nu.

Är uppe på bergsplatån.

Sitter i lång meditation.

Ändlös.

Smärta, uttråkad, otålig, känns som evighet,

Stormar utanför vårt stora tält som tycks kunna blåsa bort närsom.

Viner öronbedövande.

Och vi är 250 människor i tältet.
Host, harkel, skruvas på och skiftas ställning, de flesta sitter dock still.

Jag stillnar med.

Är.

Bara

Stilla.

Ger upp.

Helt


Då


Försvinner allt


Är


Tyst


Stilla


Tomt


Ensamt


Ingen är här, jag är


tomhet,

atomens inre

Är men blir inte,

ingenting blir

vara är fri, tomt, i sanning,tom

Är ett, inte två, odelad, kanske noll, men framförallt inte-två

Bruset som stört är borta, aldrig hänt, ingenting händer, inget har hänt, inget kommer någonsin hända, bara ett evigt vara är




Nu, år 15



Med minnet av den tidlösa urfriden ska jag tala till kon-flikt och allmän split. Om.

Inga problem, de kommer med viljan att bli, i varandet finns inga kon-flikter.

Jag kommer själv in i 9 As klassrum ensam.

In i vardandet.

Men jag kommer med varandet.

Det är ingenting.


Är bara.


-Hej jag är Mats.