Jag hörde din röst i gryningen,
när dagen var förenad med natten.
Jag sökte ditt mjuka kropp och hittade
ett eldfågel.

Jag klättrade upp till toppen med dig
och gick ner till det djupaste och bredaste.
Din röst av sol och insinuation
grundade centrum för vår union,
unionen av dig och mig:
du blev jag och jag blev du.

Och allt som fanns vid denna tidpunkt,
det var absolut glödande.
Allt brann med dig,
med din häftiga kropp,
i morgonens brännande munnen.

Och du blev för alltid
upplyst, upphetsad och min.