365 nya dagar av ovisshet. Osäkerhet. Vånda.
Alternativet är nog inte bättre.

365 dagar då jag måste agera. Prestera. Forcera.
På en väg som ännu inte är lagd. På en stig som inte finns.
Var finns den machete som behövs? Varför är mina armar så tunga? Benen så lealösa?
Är det bara jag som är vilsen? Hopplös? Förtvivlad?

Ovanför mitt huvud svischar livet förbi. Människor som svingar sig fram, vant, vigt, självsäkert. Det viner runt mitt hår. Jag hinner inte med.
Första dagen av 365 och jag ligger redan långt efter.