Att pragmatiskt uttolka  poetiska  alster resulterar
i teoretiska  ordalag  oftast i en antinomi, som  för
en pragmatisk eufism vars egocentriska självända-
mål utgörs av en solipsism, men för vän av ordens
äkthetshalt  där  adekvat  pragmatik  utgörs av en
etymologisk semantik i vars determinant fastställ-
er att en  sol är en sol, en himmel, en himmel, salt
är  inte  socker  osv, då är dess  poetiska  satser en
realistisk  återgivning   av  sakernas  egentliga  till-
stånd,  motför  de  illusoriska   drömtydningarnas
mångfacetterade utopier, som ingen nobelt tar på
allvar, utan bör nog lämnas  därhän i det poetiska
dravlets  gytter av skönskrivningens  pragmatiska
eufismer av hokus- pokus. *
-