Gratulerar mig själv till vinsten i kärlekens lotteri.
Till att ha dragit det längsta strået, funnit nålen i höstacken, hittat musslan med pärlan.

Vem kunde ha anat det när jag i min självpåtagna känslodvala inbillade mig att jag var nästan lycklig. Att jag inte behövde kärlek, att jag stod över sådant trams. Att det inte var värt kostnaden.

Insatsen i lotteriet var, med facit i hand, mycket överkomligt, ett fynd, rena realisationen! Kostnaden var att bli sårbar, att blotta sin själ och att riskera sin värdighet.