Genom en smutsig bussruta
i ständigt halvmörker
ser jag halta, trötta och trasiga
i ishalka på uppförsbackar
utan fäste under sina skor

Vi behöver salt, grus och hackor
för att fastna och ta oss uppåt
i vårat eviga skymningsland

Av järnmalm är jag byggd
av skogen jag andas
och skapar malströmmar i älven
för jag flyter med den
och den i mig
vi är det frusna landskap vi lever i

Jag skulle aldrig byta
mot betong, människogyttja och plast

Av Norrbotten är jag kommen
och i Norrbotten jag alltid ska bli.