Den här diktens gestalt,
en anemisk palt,
sömnig, trög, vek och blek
ger sig in i blodfull lek
som han inte tål.
Bränn honom på bål!

Den här diktens figur,
en torftig, sorglig filur,
skämtar friskt om sånt
som en sprucken horisont
eller ett hav som blir blött
under regnbågens sken.
Dränk honom i en tunna
med ren fotogen.

Den här diktens protagonist,
en principfast perfektionist,
reser sig exakt fem i tolv
och ställer redigt sist i kö,
som leder dit det sitter
av honom i hemlighet älskad mö,
för att be henne om lov för sista valsen.
Lägg snarast honom snaran om halsen!

Den här diktens arma värd
vässar pennan med ett svärd.
Råkar hugga av sig armen
och få svärdet mitt i barmen.
Dikten styr i diket.
Vem tar hand om liket?