ont blod behöver inte väckas
det pulserar oavbrutet
mitt mod  behöver inte knäckas
det tangerar alltid slutet
en nollpunkt mitt i verkligheten
efter allt det där sublima
en saligprisning, saligheten
övergår allt det intima


en heligt missnöjd, krökt och nedböjd
av sin självpåtagna börda
en avsaknad av ren och hel fröjd
utsikter som är förstörda
förbrukade är alla orden
jag behöver inget mantra
av alla slagskepp här på jorden
skulle detta skeppet kantra


LARZ GUSTAFSSON  17/1 2015