Sovit som en björn
i sängens ide
i nattens vinter.

Vaknat, ibland, och
mornat mig en stund -
för å, strax, koja, igen.

Om Världen Omkring,
visste jag Ingenting.
Drömmarna förfulade mig!

Folken levde, dog och
föddes på nytt, medans
jag var medvetslös.

Jag måste ha missat
en massa av Livet, - för
å få min ljuva Sömn!

Verkligheten, - den båt
som flyter, far på
Sömnens, Intets Hav...

I Framtiden vill jag
'sova räv' som alla andra, -
'dygnet-runta' i Evighet!

Vägen jag går är utan
Slut... Så, jag får hoppas
att Gud är med mig!