En
secondhand-dröm till lägenhet,
människor emellan. Skulle aldrig
lägga tystnaden på bordet,
aldrig bränna in våra namn
i träet.

Jag speglar mig i allt som glänser,
du vill sällan reflekteras.
Skammen i avtryck,
vill se vart stygnen börjar
när de slutar i kaos.

Skriker på dig som för att hämnas,
för att jag tillslut lät dig be om ursäkt
för den du är, när du älskar

utan källförteckning.

Skriker på
stela byxben, väggar
människor emellan.
Emellan människor
finns strukturella drömmar,
om varandras.

Det som är väven av desperation,
och brutaliteten i avsaknad.
Hur man pysslar harmoni,
människor emellan.

Tänker på kärlek,
hur mycket det kräver.
Spänner käken och kväver skriken,
tvingar harmoni ur förlusten.

En secondhand-dröm till människa,
att se igenom och brista. Fullständigt
i kärlek.
Så nära ursprunget.

Men
Människor emellan
är kärlek något som presteras.
Jag ville spegla mig i allt som glänste,
men du ville sällan reflekteras.