Jag somnade till regnet som över
natten förvandlades till snö
I rummet där jag aldrig drog ner
persiennen
För att jag inte förstod
Tekniken
Sömnen

Varv efter varv i en endast delvis
upplyst cirkel
Väntandes
Längtandes
Efter nästa kick
Bakom buskar under granar
I bilar med människor som inte talade
mitt språk
Omringad av människor som aldrig
vetat var jag varit
Vad jag tänkte den hösten
vintern
våren

Som jag delade ett tält med
som jag delade en dröm med
över en xxx
I alla dessa dåligt upplysta cirklar
och bilar
genom
mörka kvällar och kalla nätter
Med sätena nedfällda låg vi där
i mörkret
Den digitala klockan på
instrumentbrädan
Som visade sen hemkomst

Om flykten till någon annan
Som sårades utan min mening
Som tog min hand i en bil och jag
Som inte ville

Som sökte
min tröst
Hos någon som bara vara en skepnad av
vad jag egentligen ville

Och snön som smälte och kom igen
Alltid lika oförutsägbar
Som
Du