Någon räknar skärvorna på marken
skyddad bakom en oputsad fönsterbarriär.
Någon lyssnar genom väggar.
Hör steg som tillhör dem som aldrig funnits där.

Någon är rädd och önskar och längtar,
är rädd för att längta men längtar ändå.
De som aldrig funnits, de blir aldrig förlåtna.
Ändå fortsätter deras hjärtan att slå.

Ingen sa att vissa pussel tjänar inget till att lägga.
Ingen sa: \"Har ditt för många bitar, lilla vän?
För många skarvar spräcker bilden.
När du lagt ditt pussel är det bitar än.\"