Menstruation, under konstruktion.
Beaktar kritiken, hör piken.
Ett utlägg på all information målar upp en galen person.
Du är uppenbar med dina hintar, inga svar, bara nickar.
Anmärkningarna formar en recension, jag börjar ogilla din ton.
Som på en polisanmälningsblankett står kryssen tätt.
”Varje månad samma sak, ditt huvud blir ett vrak”

Blod strömmar
Bröst ömmar
Blöja mellan benen
En flod i grenen
Förtär tusen bakverk
Inget hjälper mot min mensvärk
Knarkar Ipren
Känner mig klen
Finnar höga som torn
Skrubbar hud med sandkorn
Sminkar över varenda blemma
Med allt jag har hemma
Ser ut som en idiot
Känner mig som ett svullet klot
Äter allt jag kommer åt
Kvävs i sömnen av gråt
Stressar ihjäl
Sliter sönder min själ
Gråter åt ingenting
Har tappat all feeling
Inser att mitt liv suger
Att jag åt ingenting duger
Vaggar i fosterställning
Kanske säga upp mig från min anställning?
Vad är döden? Varför är jag här? Jag vill bli så jävla kär!
Du gör mig så upprörd
Hur kan man vara så körd?!
Dags att möblera om
Dansa med mig, ta en svängom!
Vad gör du?! Rör mig inte!
Det är du som är den argsinte!!

KAN DU SLUTA MED DIN JÄVLA KONSTRUKTION
HAR DU NÅGON ANING OM HUR JAG KÄNNER UNDER MIN MENSTRUATION?
MINI PENISAR UPP I FITTAN, BLOD SOM STRÖMMAR UT UR KLITTAN
JAG FUCKAR MIN DIET OCH ÄTER MIG FET
GRÅTER ÖVER DISKON ÖVER DENNA TILLFÄLLIGA DEPRESSION

-INNAN DU FÅR FÖR DIG ATT VARA KONSTRUKTIV, FÖRSÖK SÄTTA DIG IN I MITT LIV.