Se, piskan går i släng och släp
av intet förväntad att tyglas
din panna ståtar uppåtvänd
glimmande av regn och dust
och låter sig villigt pryglas

Nyss flöt ditt blod på hakan ned
blev tystnadens tigande pansar
ditt hjärta vändes ut och in
blixtar vällde genast ut
sköt fram som de längsta lansar

I häng och fläng och hit och dit
går snärtar emellanåt åter
så våndas du och längtar du
spörjande till Domarna
och önskar att de förlåter

Du låtsades, du längtade
du väntade mållös i dimman
nu piskas du till slams och stoft
sluten av din tunga ed
besvuren i elfte timman.



14/9 1988