rastlösheten biter sig fast med krampaktiga små nyp
jag ska sova, har ett viktigt möte i morgon, typ
måste sova, vill inte ligga i min kropp och sova
stressen biter ömt i mina tuggande nerver vill jag lova

med ett skutt kliver jag upp från trassliga lakan och saknad
upp från den saknade sömnens drömmande kaka
sökande på frågans förlösande maka

snart hoppas jag kunna gå tillbaka
till den lilla sömnen och inte vakna
sömnen som jag så väl kommer sakna
i morgonstund när jag inte längre behöver vaka