nu flyger jag snart på mina nyvunna vingar och
molnen sänker sig längre och längre ned runt de tunna
spretträdens ännu spretigare rötter

jag dansar regndans över mossa med bara fötter
tunna ben som slutar i ett par bruna manchestershorts
smutsade av alla de äventyr skogsbrynet bjuder
min oskyldiga virrblick på

en arm är lindad i näver för att hindra blodförloppet
ett annars så stilla droppande längs solvärmda
stickandpoketatuerade handleder
där ångesten lett till misslyckande
brutna löften

fingrar med silverringar från min pappas mormor
smeker längs hårpropaganda i mänsklig form
feministiska värderingar av kött och blod
blåmärkesbeklädda fågelben på ständig flykt från hjärnspöken

linnet hasar ner för min nötta axel
påvisar jordens omloppsbana kring solen
innan det slocknar framför ögonen på grund utav överhoppade lägereldsmåltider

äventyr kräver energi i annan form än dagg
regnvatten mot svullen tunga
halsfluss som tänks bort
när omvärldens alla påhitt känns mycket mer relevanta
än enstaka myrors stilla vandring uppför en trädstam

jag har knutit ihop mina skosnören
hängt dem över en späd gren
en omänsklig form av arm som sträcker sig mot himlen
under min vårdans med mossa under fotsulorna

fuktiga små röster drar ner mig i en underjordisk bergochdal-känslobana
går på händer över en äng
krossar forna tankar om min egen förmåga
i ett slags fenomen kallat impulsivitet

böckerna är staplade efter färg
i hörnet av vindskyddet

än håller tejpen om glasögonskalmens tunna silverfärgade metall