Det är som

när jag mest av allt
borde göra något

hela tiden borde jag göra något

men då hamnar jag här


jag flyr som om nuet står på paus

och det blir lite lättare att få känna in mig själv

vem jag nu är
egentligen

jag menar
man förändras ju hela tiden
och jag vet ju vem jag var

men ja du vet,
nu är vi ju här
och här har jag ju liksom
inte så mycket tid
att vara

För det är som
jag mest som oftast
behöver fixa
bara just det där

ja hela tiden Borde jag göra något


Att bara vara

är som att fly


nacken vilar i kårar
pulserar
en strålande känsla

är det så man känner att man lever?
undrar jag.

innan jag far vidare
in i djupet av allt jag måste göra

kanske blir det annorlunda snart
om jag bara fixar det där sista
som jag lovade göra

just idag.