någon säger
med sötsliskig röst
i mitt öra
viskar mot trumhinnan
att
det är inte över än
det finns tid

och allt som far
mot ditt skallben
kommer väja undan
strax innan
det träffar medvetandet
med en smäll

du säger att
duet
eller jaget
borde testa
allt det där

du får mig att utsätta mig
för farligheter
dumdristigheter
oändligheten
som går att stoppa i sig
på ett eller annat sätt

du smäller
smäller till mig i ansiktet
väcker mig
ur en verklighetsflyktande
febrig långtidsdröm
slår upp ett tält
i mitt överjobbande
människohjärta
du väntar på att dö

så säger du
i mitt öra igen
och allt vad jag gjort för att försvara
min blyertsskissade kropp
faller sönder
med spökbollen
mot skallbenet

du gör sönder mig