Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En gammal text som gavs i födelsedagspresent till en mycket viktig människa.


Det vackra fröet

Frön sås alltid. Varenda dag, varenda timme, varenda minut sås ett frö. Det går snabbt, på mindre än en sekund så har ett frö såtts i hopp om att växa sig starkt och odödligt.

Ett år såddes ett frö skört och harmlöst. Omkring fröet fanns oändligt många fler frön som växte så det knakade, blev ståtliga solrosor, orkidéer och tulpaner, medan andra stannade och blev krokiga och korta maskrosor. Men detta frö var ett frö av ett helt annat slag, inte skulle det utvecklas till en tulpan eller en maskros utan det hoppades på att de andra fröna skulle få bli ståtliga på sitt eget vis, inte genom självgodhet och egoism eller genom framgång för sin egen skull. Nej, detta frö såg en skönhet även i de enligt andra förfärliga maskrosorna, det ville att även de frön med de mest olyckliga och krokiga framtider skulle bli ståtliga. Ståtliga av sin egen kraft, ståtliga av ro och vilja. När fröet växte sig större kunde det se hur nya frön såddes och hur de slingrade ihop sig med andra växter ju mer de växte, hur de skapade relationer att stötta sig vid.

Fröet som nu blivit en växt insåg att det viktigaste någon kan behöva är relationer att livnära sig på, att finna stöd och närhet hos. Utan de andra växterna försvinner man och aldrig blir man sedd. Utan de andra växterna är man inget, noll. Utan de andra växterna blir man en rotlös och krokig maskros, för att därmed vissna utan någon som kan föra vidare ett minne. Växten blev större och växte sig på ett aldrig förr skådat vis, den blev tjockare och längre, den bredde ut sig något makalöst likt vingar åt alla dess håll och kanter. Vingarna av blad skapades för att växten skulle kunna låta krokiga maskrosor få växa under skydd från solrosor, orkidéer och tulpaner för att på så sätt kunna växa sig till ståtliga icke böjda maskrosor. Denna växt skulle under många långa år skydda många maskrosor, från de präktiga och egoistiska men ack så vackra blommorna. Den skulle forma maskrosorna till att kunna stå upprätt för de själva och inte krympa för en tulpans vilja att se högre ut. Den skulle få de skyddade maskrosorna att trivas. Fröet som blev till en ek.

Året var 1971. Du är fröet som blev en ek.




Prosa (Kortnovell) av Nora Lundberg
Läst 225 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-03-24 19:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nora Lundberg