För ett antal år sen födde en mamma sin första dotter på ett sjukhus i USA sällskap med sin syster. Pappan till barnet var ej närvarande. Dom hade känt varandra i ett halvår men hade endast en ensidig relation. Barnet var ej planerat. Kvällarna för henne under dessa 30 år började bli för enformiga med kvinnligt sällskap, vin och cigaretter. De hade alla fina jobb, singlar, inga barn. De hade uppnått lycka varken med man eller familj. Fast än dom strävade efter något som var större än deras Sex and City-liv så fick min mamma turen att uppnå det.

Idag är det min dag.
Går igenom gratulationerna på min tidslinje som innehåller tomma, varma ord att jag ska ha en fin dag.
Andra är sanna, ärliga och genuina med deras ord till mig.
Skrollar ner, letar efter din namn.
Du var aktiv för tre timmar sen men jag vet att du aldrig kommer gratulera mig.
Kunde ha fått en fenomenal början på min dag men jag vaknade hastigt utav en mardröm om oss.
Det första jag möts av på min facebook är att du gillat hennes bild.
Jag går sönder, rasar tillsammans med tvillingtornen i New York.
Tar en cigarett, jag som hade slutat och hållt mig borta i två veckor.
Men det är ju trots allt min dag
Jag tar min egna beslut, jag kan säga vad jag vill. jag får känna hur mycket lycka som pulserar igenom min kropp på 153 cm, jag behöver inte göra geografi-provet. Det viktigaste är att jag är glad för just min skull och tar denna dag till min ära.