Jag åker igenom det gamla kvarteret där jag bodde förut, ser min gamla lägenhet och minns. Jag minns alla fester jag höll i den ettan, fester där 85 människor kom när jag inte hade nån koll. Jag minns hur jag satt på fönstergaveln och rökte mina första cigaretter.

Jag var en sån lätt person, konsekvenser då existera aldrig för mig.
Alla ens handlingar skedde ju spontant.
Jag minns ICA vid fotbollsplanen, där vi köpte hallonsoda i glas flaskorna. Vi satt från elva på dagen till 12 på kvällen. Analysera våra liv, iakttog och kommentera okända människor som gick förbi, diskutera våra brustna eller icke brustna hjärtan,
munblossa på dom stulna cigaretterna vi tagit från våra föräldrar, åt grillchips, skrattade, cyklade log, dansade.

Ibland hade man turen att också få bli kysst av någon speciell vid fotbollsplanen under kvällens mörka timmar, medans ens föräldrar ringer febrilt och undrar varför i helvete man är två timmar sen.

Jag minns alla oss, "D" som var den långa och mest mogna , han brukade alltid skryta och sno cider från sin bror till oss, han var tillsammans med "A" som var den känsliga med det stora hjärtat. "T" som var den alla tjejer hade en hemlig förälskelse i, han var både charmig och snygg. Alla tjejer i gänget hade in princip kysst honom. "J" som jag var så otroligt förälskad i så det fanns inte. Han var kort men ut ur hans mun kom dom sjukaste skämten som fick en att ligga på backen i tre timmar av skratt. Han smakade alltid jordgubb när man kysste honom. "H" var hon som var den briljanta utav oss.

Idag har jag lärt mig att konsekvenser faktiskt finns, att människor förändras speciellt jag som inte längre är lättsinnig. Jag sitter här nu fyra år senare med bättre betyg, mörkare i sinnet, med mognare vardags sysslor än jag hade då, jag iakttar inte människor och dömer som förut, jag uppskattar inte att att berätta om mitt hjärta gått itu, jag tar inte längre munbloss. Jag sitter här fyra år senare, istället så minns jag och saknar.