Nu satt vi alla vid bordet, Kari , Pelle, Monika och jag .
Servitören kommer med Cappuccino och kakor till oss sa Pelle.
Tänk vilket trevligt ställe vi har hittat sa jag till Pelle.
- Jag måste tacka dig än en gång för din vänlighet och bemötande. Du
är mycket trevlig.
- Tack själv för eran härliga humor och den här åkturen tillsammans
med din bror , den har räddat min dag.
Det va längesen jag skrattade såhär hjärtligt. Vill säga detta inför er,
min fru gick bort i cancer inte allt för längesen.
- Så tråkigt för dig, sa jag. Vi beklagar !
- Tackar så mycket. Men om ni visste vad ni har gjort för mig dessa
dar, jag har börjat leva på nytt!

Härligt och höra på Pelle och att vi har räddat hans dagar.
Vi måste nog tänka på hemfärden, kan tänka mig att Kari därhemma
funderar vad vi pysslar med i stan. Jag skulle ju bara hämta
bilen och min bror ta en åktur. Så mycket förstod säkert han med.

Min bror och jag tackade för oss, sa även att Pelle och Monika
naturligtvis va välkomna till Kari såklart!
- Kom förbi en kväll, vore kul! Så kunde vi grilla och ha det mysigt!
Spela krocket eller minigolf.
- Tackar så mycket , vi kommer gärna sa Kari.

När vi satt i varsin bil tänkte jag på Monika , hon satt så tyst vid bordet.
Jag förstod nästan att hon va kär i Pelle utav hennes blickar som hon
gav honom mellanåt. Inte lätt och låta bli att röra en man som man
va förälskad i som hade det svårt.

När vi började närma oss gården kom både Kari och Mirja springande mot oss.
- Va sjutton har ni hållit hus så länge? Vi har ringt och ringt , har ni inte
på era mobiler?
- Vi måste ha lämnat dem i bilen. . Så skrattade vi som tokar båda två!!