När jag i alla år bönat o bett om att ditt liv ska ta slut,
så blir du sjuk i en nästintill obotlig cancer,
dina chanser är små,
din vardag är en grå dimma,
värk, morfin, och ännu mera värk,
ambulans, akuten, morfin och hem igen,
du har förnedrat o spottat på mig i alla år,
du har inte sett din del i det hela,
att jag är narkoman det gillar du verkligen,
du kan trycka på knappar som får mina sår att blöda,
att du är gravt alkoholiserad är ju ingen big deal,
men mitt beroende är ju olagligt,
kvinnomisshandlare och pedofil är det som borde stå på stenen,
men vi lever ju i ett land där det inte är okej att säga sanningen,
trots allt du gjort så tycker jag att det är tragiskt att du fått just pancreas cancer,
men karma säger jag bara man får nog vad man förtjänar,
och min gud ville nog att ditt liv skulle sluta på detta vis...

Din Förlorade dotter Simone