Petra bestämde sig efter många om och men
för att stänga av sin frys. Hon hade hört en
engelsk kock i teve kalla frysen för en likkista.
Hon hade länge tänkt på hur rätt han kunde
ha i det.

Utöver att spara ström, så skulle hon inte
längre slentrianmässigt frysa in saker bara
för att därmed också förpassa dem in i en
sorts evig glömska. Hon antog att mycket
få saker i

frysen fortfarande kunde tänkas vara ätbara.
Kött och fisk håller sig ju ungefär tre månader,
så varför egentligen ha annat än bär eller
grönsaker där? Nej, hon skulle rensa ut allt
som fanns där,

äta bären om de fortfarande var ätbara och
sedan helt enkelt stänga av det skåpet. Det
var ju ändå frikopplat från kylskåpet, även
om båda dessa utrymmen ingick i samma
skåp. Så onödigt

med en frys annat än när det plötsligt är
rabatt på någonting som stoppas in och
sedan bara glöms bort. Hon var glad över
att kunna ta detta steg, som en sorts sådan
där födelse i

hennes sinnen. En början på något nytt.
Hon behövde verkligen sådana där nystarter
ibland. Någonting att hänga upp livet på, för
att kunna känna att en ny period är inledd.
Någonting som

skall lyfta henne och hjälpa henne att fatta
andra beslut även. Hon behöver hjälp för
att lyfta sig själv. Istället för att be någon
annan om hjälp eller gå i terapi, plötsligt
åka och klättra

i berg eller liknande. Så bestämmer hon
sig för en sorts markerad förändring i sitt
liv. Att tillföra något in i sin tillvaro, eller
att ta bort en vana som bara är slentrian
och därför

också mest betungande. Som att avstå från
att i framtiden använda sig av sin frys. Eller
att besluta sig för köpa en cykel och cykla
istället för att ta bussen. Även istället för att
köra bilen.