Gå i den bruna trädgårdens rum
fröjdas åt ljusets läkande kraft
hölj dig för allt som jagar dig runt
drick av den röda vårsolens saft
traska så genom parken, din boning
vila ibland, och vandra på nytt
Parkbänkar finns, och vägar som finner
ändar i glömskans utbrunna hytt

Vandra så ensam vart än du vill
Kommer du åter, följ då ditt kall
Gömd skall du sjunga ledig och kvick
sånger som lyfter ovanför tall
Ingen skall följa eller dig känna
som inte du har välkomnat dit
Finn nya vägar, flykten skall ståta
redo för dig i letandets nit

Dagarna reser, ingen vet vart
krockar i skeden, lämnar dig sval
Då skall du se din pinande glöd
skimra som eldar i tusental
minnas om fasan och om ditt andra
Så skall du sluta sjunga din sång
rusa till intet, fly för ett okänt
som dig har jagat så mången gång

Ändå kan ljuset komma till dig
ålder och tid bli pussel av ord
lätta att fånga, göra till mos
trampa och grava långt under jord
Det som du hoppats var ej din vilja
tystnaden gör din oändlighet
skänker dig frihet åter att sjunga
leende ord som bara du vet.



29/4 2015