Nej! Vi önskar inte
er styrka
er närvaro
eller era måttlöst uttrycksfulla
ansikten
Inte er väntan på att
den var vars armhålor ni
håller skall falla
er i famnen
att bevisa sin klenhet
för era ögon

Vad hände om ni
råkade tita bort
när hon föll – lyckades
hamna med huvudet
på era känsliga, sammetsbeklädda
tår
och ni hörde henne fnissa
i sin smärta
åt er smärta

Skulle ni vara så
överlägset starka då
skulle ni kväva varsitt
opassande
fniss ni också, eller

skulle vi få
höra er gråta, kanske?

Krigsherrar
i sidenharnesk
ni med era blankpolerade
leksaksvärjor, endast dugande för
dueller
vilka inte ens är tillåtna:

Vem vågar
anförtro sitt
bräckliga yttre
i era pudrade händers vård
vem orkar lyssna till
er falska oro
när det som
verkligen
oroar er är
er egen fortsatta trygghet.



3/1 1994