Allt jag söker är verklighetsflykt av olika slag.

Igår var en kväll präglad av altan häng, middag och det bästa från KISS och 60-talet.
Min verklighetsflykt är över när jag väl kommer hem.
Mina tankar av spjut borrar sig igenom mitt huvud, mitt huvud trycks ihop till ett trångt klaustrofobiskt rum.

Alla mål, önskningar och förhoppningar jag haft de senaste 4 månaderna är döende, glasskärvor har skärt dom blodiga och sönder. De var drömmar som är numera misslyckanden.
Jag har kapitulerat, jag har accepterat.

Min studiemotivation börjar släppa, besvärad över min omgivning som består utav matriella ting, ytlighet och pengar.
Paniken över att snart stå vid slutet av min ungdom får mig att blunda.
En sommar som närmar sig som jag inte alls är upprymd över, det är minnen som skapas såsom midsommar och onödiga nattdopp som kommer bli tomma och betydelselösa ögonblick i framtiden.
Pressen som ställs att ha en partner till sommaren får mig att spy.

Trött på människors entusiasm.