Störda ögon ur det obskyra
tvunget stirrar på stunget vis
nu gäller att fruktan ge ringa rum
att orka segra till varje pris

Om här bor en ande, har denne
glömt att dager är fredad tid
den gycklande gäckaren, full av trots
och pigg att vinna sin egen strid

Brustet brinner aldrig till aska
föder snarast sin egen ved
likt vatten bestryker det berg som kött
men svinner sällan i skorpa ned

Skall den lustigt svävande skepnad
vissa av oss nu tror sig se
stå bakom min olust, då tror jag nog
att smicker jämföras kan med spe

Hellre härrör skuggornas blickar
från en varande verklig kropp
Det spökar på söder, ett dolt tumult
har följt min väg genom vinterns lopp.



15/4 1998