Jag faller sakta sönder, skalas och flås
levande hinner inte återskapa
en förlorad form åratal av mig lever
som skräp i ert undermedvetna
därför efterlyser jag alla mina bilder
under tidens vinklar så att vi skulle byta
det främmande i oss mot det egna
och äkta övergivna förbitagna
under varandras blickar bortkastade
också de bortgångna uppmanar jag
att återlämna min barndom som hittegods
jag inte minns vid deras gravstenar