Efter avskedet från mor tog Emeryk barnet i handen och ledde pojken bort till ett annat rum han kom tillbaka och låste dörren. Dagny Juel Przybyszewska satt i fåtöljen med ansiktet vänt mot fönstret hon  bar en hatt med flor och en blommig sommarklänning det var mycket varmt i Tbilisi den dagen. Vad de pratade om vet ingen kanske teg de bara. Kort därefter hördes två skott hotellportiern kom i hast och knackade på dörren men ingen svarade. Dagny reste sig upp och såg Emeryk ligga på sängen tyst slank hon iväg genom en skreva i golvet stoppade en droska på gatan och lät kusken köra till stationen. Därifrån påbörjade hon den långa resan genom Ryssland tillbaka till Krakow och mannen det tog några månader innan hon kom till hemmet på Krupniczagatan. Stanislaw Przybyszewski var inte i sitt arbetsrum möblerna stod insvepta i vita fodral en fluga hade mött döden i spindelnätet i sovrummets ena hörn glasrutan var krossad. Då hon såg Marta Foerder som begått självmord för många år sedan stå på fönsterblecket som en ensam duva märkte hon att något var fel. Hon skyndade tillbaka till hotellet dörren stod vidöppen och Dagny förstod att det var deras kroppar som folk bar ut ur rummet. Sakta kom hon till insikt att denna död var kanske en fullbordad pakt mellan Emeryk och Przybyszewski Mannen levde ännu medan älskaren dog strax efter henne de skingrades i evigheten så ingen kunde bekräfta sanningen. En mild hälsning sände hon till sin vän Munch hon kom ihåg att någon hette Strindberg men den här tanken var obehaglig. Det gråtande barn som stod lutad mot väggen ville hon trösta med en mjuk gest fast armarna redan inte följde viljan känslorna och minnet låste sig in för henne.