du gråter inte ens för det här
kanske är det för att du inte gör det till någon stor affär

tog det mesta på en höft
men jag är ingenting du någonsin behövt
snälla finns det inget motgift
kanske är det en överdrift
att dina ord verkar som cellgift

ditt namn fräter i mitt svalg som kaustiksoda
men jag kan tänka mig och förmoda; att för dig spelar det ingen roll du självgoda
om detta får ett slut
då kommer allting bli som förut