Vem håller ditt hjärta
när andetagen inte längre
faller sig naturligt
och hjärtslagen dansar flyktigt
med ångesten du vägrar se.

Vars vilar ditt sinne
när morgnarna inte längre
kan jaga bort blodsmaken från natten
och när ljuset
inte längre avslöjar skuggorna.

Jag ser dig,
har alltid sett
hur kampen varit lika riktig
som rädslan i mig
mullrande och öronbedövande
stundvis förlamande
och jag ser.

Låt mig hålla ditt hjärta,
andas med dig
när lungorna glömt sin funktion.

Jag står bredvid dig
vill du
så är jag ditt ljus.