jag är borttappad på öppet hav
jag skriker
men det är knappt så jag kan hålla huvudet ovanför vattenytan
vassa klor drar mig ner i det mörka djupet
nu sliter de tag i mitt hår och mitt hjärta stannar

jag brukade skrika ditt namn
men sedan du lämnade mig
blir jag bara svagare av tanken om dig

jag ville under lång tid inte erkänna
att du tog en bit av mig
och jag vill inte längre ha tillbaka den
men jag kommer aldrig mer vara riktigt hel

jag vill släppa taget nu
och låta dessa klor slita mig i stycken
det kan inte vara självmord när man aldrig riktigt levt