Ge mig mörkret från dina ögon.
den tomma tavlans lösa suck.

i ovisshet skulle vi vandra.
du jag med livet som vår tavelram

Som dikten aldrig skriven.
Likt orden som aldrig fick liv.

De som vandrande runt i mitt huvud.
En svag kontur nät och jämt synbar.

Och hur jag försökte skissa den.
Måla av den, känna des värme.
få möta den bortom alla måsten.
I ovisshetens nakna sanning.

Men allt jag ser är mina ögons spegelbild.
tystnaden ingen når.
En tom tavlas lösa suck.