...har alltmer börjat intressera sig för min person. Jag undrar så vad den har att säga mig och om jag skulle hålla med den då den väl börjat utbreda sig och ta plats i mina sinnen och min själ.

Att det bör kunna finnas lika många existensiella filosofer som det finns filosofer är troligt, ungefär på samma sätt som det finns lika många feminismer som det finns feminister.

Trots att en del människor säger sig vara feminister mera för att vilja stödja feminismen, än för att de har koll på vad feminismen stödjer eller stödjer sig på.

Det finns alltså många uttryck och idéer om vad feminism (och andra ismer med för den delen) är och vad den har som mål, bör ha som mål eller faktiskt skulle kunna leda till.

Många nog av existerande ismer har som akilleshäl'ar att de dels vill få människor att dela upp sig i dels elit och dels en sådan elits undersåtar.

Vilket rimmar illa med möjliga tankar om jämlikhet.

Dessvärre är det vanligt att människor oavsett ställning, kön, särart, ekonomi och så vidare... gärna någonstans på vägen vill dela upp sig i just sådana grupper som ett 'vi' och ett 'de'.

Själv anser jag att struntpratet har sin egen nisch i det hela och att struntpratare världen över ofta nog blir sågade av individer som vill särskilja sig från dem.

Och det i tron att struntpratet inte skulle ha någon plats i det filosofiska rummet, universumet rummet, om en så vill.

Även där finns alltså en sorts filosofisk elit som vill kunna fjärma sig från struntpratarnas filosofiska sinnelag.

Själv hör jag till dem vilka visserligen ibland skulle vilja kunna likt en åtminstone fluga på väggen, ta plats i ett sådant möjligt finrum som en del av oss människor är så förtjusta i att tänka oss finna en plats i.

Problemet är bara att även om jag skulle kunna tänkas finna för roande att avlyssna samtalet i finrummet, om det nu talas alls i det, så möjligt fyllt av förakt och sarkasm över dem vilka inte har rätt att sätta sin fot i det.

Men även fyller (fin-)rummet med just förakt och sarkasmer mellan sig bland dem vilka faktiskt befinner sig i det och om blott pöbeln kände till detta, de skulle skratta åt dem vilka söker sig till just sådana finrum, där inte ens de vilka befinner sig i det kan hålla sams och bilda en sorts känslosamt bålverk mot de vilka inte äger tillträde dit.

Bara att vilja kalla sig någon sorts ist som vill föra talan om en ism, är väl nog för att vilja visa hur en skall utgöra en sorts gruppering som skiljer sig från andra möjliga grupperingar i den stora gruppering vi valt att kalla samhället.