Likt en fallande stjärna seglar jag sakta genom rymden.
Den flammande elden bleknar sakta bort, tills jag är ingenting annat än ett blekt minne av det förflutna.
Med mitt sista andetag ber jag om styrkan att fortsätta, så att jag får se ditt leende en sista gång.
Kommer vi att träffa varandra igen, eller kommer denna ensamhet bli min sista viloplats och tomheten min gravsten?
Det är ett svar jag ej har.
Tiden är emot oss, men tiden är även vårt enda hopp.
--------------------------------------------
Like a falling star I sail gently through the space.
The blazing fire slowly fades away, until I am nothing but a fading memory of the past.
With my final breath I pray for the strength to carry on, so that I may see your smile one last time.
Will we see eachother once again, or will this loneliness be my final resting place and the emptiness my tombstone?
That is an answer I do not have.
Time is against us, still time is our only hope.