På andra sidan bor en pojke. Han bor i mörkret. En gång förmedlar pojken sin mörka värld. Han målar bilder av flugor som svävar runt där ljuset inte finns. En dag får pojken komma ut ur grottan. Han släpps fri från sitt monster till pappa. Mamman är svag i själen men förstår pojkens bästa, ibland. Pojken flyttar till regnbågens land. En dag kommer den högre prussiluskan. Hon har ingen ryggrad och inget vett och absolut inte många rätt. Pojken släpas tillbaka till grottan. Pojken förstår absolut ingenting. Varför får han inte tillhöra regnbågens land? Det var ju så vackert och harmoniskt. Ett kärlekens land. Plusfamiljen vill inte lämna i från sig pojken till monsterpappan. Alla gråter på olika sätt. Utom den högre prussiluskan. Hon ler förnöjsamt. Hon som ALDRIG skulle låta sina egna duvungar flytta in i grottan. Ett, två, tre på fjärde ska det ske! Pojken är tillbaka på ruta noll. Prussiluskan är nöjd. Ingen annan är det. Alla tänker på den förlorade pojken.