Jonas Andersson fångar en fluga
med ena handen på ryggen, viker
den till en svala och kastar ut den
genom ett till hälften stängt fönster
från en skyskrapa

på Manhattan den tolfte augusti så
den flyger alla de 35 våningarna upp
till taket och över det, ner på andra
sidan och glidflyger sjutton hus bort
bara för att sedan

falla till föga och landa på flinten till
en säsongpianists kala huvud precis
innan en nyinköpt tupé läggs tillrätta
därpå. En violin hörs spela och en
duva skiter på en

staty av en mycket känd man bara
okänd för en liten flicka som leker
med en boll i Central Park där hon
tappar den ur sina unga händer så
den rullar fram

till en gammal man på en bänk där
han sitter och ser ut över ett myller
av människor medan stråken faller
ur hans händer och färgen i hans
ansikte försvinner

likt en slinga rök ut genom ett fönster
till ett advokatkontor där förberedel-
serna inför det mål som är det mest
viktiga firman någonsin haft och en
av delägarna har

en gravid hustru som ligger på ett av
stadens sjukhus i väntan på att föda
tvillingar som kommer att bara tjugo-
två år senare ställa till med en viss
sensation i musikvärlden.